Erixons trädgård

22 dec 2014, vintersolståndet, årets mörkaste dag. En dag som gjord för att tända ett ljus eller flera, att tänka ljusa tankar, att glädjas över allt positivt.  Själva tycker vi oss ha oförskämt bra på alla sätt.  Bibis jularrangemang är resultatet efter en skön skogspromenad för några veckor sedan. Luften klar och hög, allt andas lugn och harmoni och det doftar natur - inga avgaser, ingen stress, bara en stilla skogspromenad - en lisa för själen. När man tittar på ett litet stycke svensk natur, med mossa, lavar, lingonris och en äkta svensk skogspinne slås i alla fall jag av hur viktigt det är att skydda och bevara vår natur och vår miljö så att även kommande generationer kan få njuta av en vacker, levande, rik natur.  Här är vårt senaste projekt på huset: vi har blivit med solpaneler! Energifrågan är superviktig för jordens välbefinnande. Vi måste hitta de alternativa vägarna och att producera sin egen el tror jag är ett viktigt steg i rätt rikt...

En vecka kvar till första advent. Mörkt, regnigt och dystert. Trädgården i förvintervila. Inte så mycket att visa upp därifrån. Men för inte så länge sen kunde vi skörda. En hel del tomater blev det detta året. Och krokiga gurkor. Ingen EU-standard precis, men krispiga och urgoda.  En höstpromenad i skog och mark ger alltid fina upplevelser. Som till exempel en sådan här skickligt byggd stenmur. Många slitsamma timmar ligger bakom. Finns väl ingen som bygger sådana stenmurar idag. Eller?  Här har ingen människohand varit inblandad, detta är naturens egen skapelse. En stor stenbumling med vacker patina, mitt ute i ingenstans i skogen.  Skogspromenaden gick genom vildsvinsmarker. Där fanns massor av stigar och spår av vildsvin. Till och med en stor fin offentlig gyttjebadplats för vildsvinen. Men det här kraniet är nog snarare en tamboskap. Tror jag. Men vad vet jag. Eller?

Dammen är som ett nav i vår trädgård. Ganska snart hittar de flest besökare fram till dammkanten för att kolla in fiskarna och livet i dammen. Nu har vi två dragplåster i dammen: Biffen, vår största och hungrigaste koj. Och numera också Skalman. Här solar har sig på en av trampstenarna. Det roliga är att dammen också är en magnet för fåglar och diverse andra djur. Ibland kommer ett helt resesällskap och "intar" trädgården och dammen. Som exempelvis den här dagen. Ett helt gäng koltrastungar härjar i vattenfallet... ... och en nötskrika vill också vara tillsammans med badgänget. Att få besök av en taltrast känns lite speciellt. De håller sig vanligtvis längre ut i skogarna, inte gärna mitt inne i ett samhälle. Skalman har verkligen levt upp i sommar och har synts vid många tillfällen uppe på någon av trampstenarna för att sola sig. Annars kan han vara en riktig doldis, som en Greta Garbo. Nu har vi letat honom i flera veckor utan att s...

Bara en enda ros på ett evigt klänge så är livet trist varar länge men underbart är kort - alldeles för kort Följer du ödets väg genom dunkla gränder når dig solen en glimt i sänder ty underbart är kort - alldeles för kort På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver någonstans och likaså en enda gång du möter just den vän du behöver så grip din chans Men fort - innan den flyr bort underbart är kort - alldeles för kort Text: Povel Ramel Vissa saker som vi trädgårdsälskare längtar efter under ett helt år är synnerligen korta upplevelser. I mitten av juni blommar doftpionerna. Då gäller det att sitta i närheten under de varma försommarkvällarna och supa in dofterna. Snart har de blommat över. Underbart är kort. Tidigare än så, vid månadsskiftet maj/juni är det fullt ös i holken när blåmesungarna ska ut i stora vida världen. Den mest företagsamme måste bara se hur det ser ut utanför bohålet. Sen tystnar skrikandet i holken, det blir så tyst. Och efter mid...

Välkommen till Erixons trädgård! Vi är idag glada att få presentera vårens stora projekt: vi har återerövrat nordvästra hörnet, skapat en attraktiv gemenskapsyta där vi under många år inte alls har rört oss eller utnyttjat på något sätt. Som i alla designprogram vill man se före och efter ... Här kommer ett par bilder från 2006. Syrenbersån var något av det första vi planterade på tomten. Och några bäddar för kryddväxter. Syrenbersån var härlig i början. Den gav en liten vrå att krypa in i, men den tog stor plats med tiden. Häcken av häggmispel blev också stor, både på höjden och bredden. I höstas visade vi den här bilden när bygget av planket var klart. Hur ytan som vi skapat skulle se ut, ja det skulle vi återkomma till. Det är vad vi gör nu. Det har blivit en yta som är tvådelad, en del med plattor, mörka med struktur, och en del med herrgårdsgrus. Längs planket där det är varmt och gott har vi våra tomatplantor. De är på gång, snart så... ...

Dags att komma ut ur vårt vinteride! Vi börjar med några tidiga vårbilder. Penséer, det måste väl finnas tusentals sorter. Härliga.  Julrosorna har förökat sig ordentligt i år, frösår sig, ändrar färger i viss mån, förgyller den tidiga våren.  Vi har ett stånd med backsippor som står så lägligt till att eftermiddagssolen lyser genom dem.  Kryper man nära en växt blir det oftast en helt ny upplevelse. Här en backsippa i närstudium.  Kungsängsliljorna tillhör inte de växter som sprider sig. Några enstaka exemplar överlever från år till år. Helt unika.  Blodörten, Sanguinea canadensis Multiplex "Plena",   skriv vi om redan för ett år sedan, se tidigare blogginlägg. Överraskar oss tidigt på våren och är redan överblommad. Här mot en mörk bakgrund av alunrot.  En frösådd av en näckrostulpan, i gruset nära dammen. Vill väl komma närmare sina släktingar näckrosorna kan jag tänka.  Vad sägs om den här k...

Solen är sakta på väg upp mot horisonten, det är en stilla morgon i mitten av februari. Platsen är Hammarsjön, söder om Kristianstad. Inte mycket att uppleva ute i naturen kanske någon tänker men så är det förstås inte. Mångfalden finns inte där, men minimalismen är också spännande. Det finns alltid något att fascineras över.  Första upplevelsen ser du här ovanför: i toppen av torrakan sitter en havsörn och mornar sig, stor och mäktig, en rofylld scen. För fyrtio år sedan var den svenska havsörnen utrotningshotad. Eftersom de är högst upp i näringskedjan fick de i sig alla miljögifter som deras bytesdjur bar på. Äggen blev sterila och inga ungar föddes. Men det fanns eldsjälar som drog igång ett långsiktigt ideellt arbete för att söka rädda arten i Sverige. I dag är beståndet starkare än det varit på tvåhundra år. I stort sett varje gång man besöker en kustnära sträcka finns de där nuförtiden. Underbart! Tack alla eldsjälar! Någon kilometer längre bort längs Hammarsjön b...