Fjärde april bjöd på en utflykt till västra Blekinge. Till Mörrum med omnejd. I Mörrum finns Mörrumsån och Mörrumsån betyder forsande vatten.
Forsande vatten är vackert, eller hur? Man kan stå länge och beundra strömmarna och filosofera över livet.
Vem kan tänkas befinna sig vid Mörrumsåns forsande vatten? Rätt gissat! En forsärla förstås!
(Motacilla cinerea).
Det var inte bara jag som beundrade strömmarna idag, även denna duva syntes helt fascinerad
av vattenströmmarna. Det riktigt syns hur djupt den sjunkit in i sina tankar.
Kärleksproblem kanske?
Det är alltid lika trevligt att träffa på salskrakar (Mergellus albellus) på vintern här nere i södra Sverige. Sommartid finns de bara i Lappland och i norra Ryssland men övervintrar alltså här nere hos oss.
De är riktiga vinterbadare, älskar att plaska omkring eller jaga varandra någonstans i närheten av en iskant, pigga och alerta.
Hanen är en riktig skönhet.
En sak jag undrar över är: varför går alltid gubben främst och gumman kommer alltid några steg bakom? Alltså, jag tänker närmast på människo-släktet...
Måste också få visa den här tjejen (är det väl?) som njöt av solen ute på ett fält tillsammans med sina kompisar.
Kommentarer
Skicka en kommentar